Stora Vita Vovven- fostermamma

Hej igen, Milton här. Jag lovade ju att jag skulle berätta om Stora Vita Vovven. Jag minns första gången vi fick träffa henne, jag och Milou. Vi hade nyss kommit till Matte och var ganska så blyga och nervösa. Matte hade satt upp ett galler emellan köket och hallen så att vi skulle få kika på henne i lugn och ro utan att bli rädda. Stora Vita Vovven vajade med svansen och vädrade med nosen. Jisses vad stor hon var! Milous ögon höll på att trilla ur huvudet! Vi satt trygga i Mattes famn och kikade på Vovven som Matte berättade hette Nikki. Plöstligt kastade sig Milou över gallret och höll på att landa på Nikkis huvud! Sen sprang hon iväg och gömde sig under bordet i vardagsrummet.

Jag tyckte nog att Nikki såg ganska så snäll ut jag. Och vit. Jag är ju också ganska vit. Jag minns att jag tyckte att hon var som en jättestor mamma och blev inte ett dugg rädd. Matte tog bort gallret och jag gick fram och nosade på Stora Vita Vovvens tass. Oj vad stor den var. Eller var det kanske jag som var liten? Nikki böjde ner sitt huvud och nosade på mig så att jag trillade omkull. Sen lade hon sig ner och vilade huvudet mot tassarna. Matte sa att hon var van vid katter så jag kunde nog nosa och undersöka bäst jag ville.

Nikki blev min extramamma! Hon är det bästa som finns i hela världen. Jag brukar ligga och gosa och snosa med hennes jättestora svans. Den är så lång och yvig att man kan sova på den. Nikki är alldeles vit och har tjock härlig päls. Ibland blir jag lite övergosig och då brukar Nikki sucka tungt och gå iväg. Varje morgon när hon vaknar så brukar jag slingra mig runt benen på henne så att hon nästan trillar och varje kväll delar jag säng med henne och Matte. Nikki är så snäll. Det spelar ingen roll vad jag gör så säger hon aldrig ifrån.

Milou har blivit lite tuffare hon med. Det tog länge innan hon vågade lita på Nikki. Milou är ju så pytteliten så Nikki är stor som en häst för henne. Men jag har kommit på henne med att gosa med Nikki! En kväll när Milou trodde att ingen såg, så hade hon klättrat upp på Nikkis rygg och låg och tvättade hennes öron! Nikki låg ner och tur var väl det, för annars hade inte Milou tagit sig upp utan stege!

Förra sommaren blev jag lite avundsjuk faktiskt. Det kom tre små kattungar hit, Sune, Zorro och Tummen och DE tyckte att Nikki skulle vara deras mamma! De till och med snuttade på henne. Matte har kort på det men inte i datamackapären så jag kan inte visa det. Jag sprang så klart och berättade det för Matte direkt för små kattungar ska inte snutta på vovvar! Det kan bli farligt för vovven. Så klart blev ju Nikki jättefjantig och trodde att hon hade bäbisar på riktigt! Det är enda gången jag har tyckt att hon var jobbig! Matte fick skaffa medicin till henne till slut så att hon skulle fåna sig och bädda och bängla. Sune, Zorro och Tummen fick INTE snutta mer!

De tre grabbarna har en alldeles egen historia, de med. Matte får berätta den, för jag var inte med då och de var så små när de bodde här så de kunde inte jama rent och göra sig förstådda för oss stora. Milou hälsar att kattungar är bara det äckligaste hon vet så hon gjorde allt hon kunde för att slippa dem. Men Matte berättar säkert!