Katten Freddy berättar

Hej på er!

Jag har bott vid ett matställe i en liten stad inte långt härifrån. På bilden till höger ser ni hur jag bodde. Inte i ett eget hus utan bakom restaurangen där man slänger sopor och skräp. Jag vet att människorna som jag tjuvlyssnade på pratade om "jul" och "nyår" och smällare. Visste inte riktigt vad det betydde. Det var så kallt med massor av vitt på marken. Ingen vet riktigt hur jag hamnade där heller. Jag frös hela tiden för jag kunde inte gå in och värma mig eller sova någonstans. Mat hade jag ingen förrän de glömde locket till soptunnan och jag kunde rota där i. Tror inte att maten var så frisk för jag fick ont i magen, men jag var så hungrig så jag åt ändå. Jag gömde mig när jag hörde att det kom någon för jag visste att alla människor inte var så snälla. Tiden gick och jag var så ledsen och ensam.

Sen en dag kom det en person och hittade mig och började ge mig mat där ute. Efter några dagar blev jag så nyfiken på människan och glad för den goda maten att jag började gosa! Jag är en ganska gosig typ egentligen. Jag älskar att mysa! Människan förstod ju att jag var borttappad på nåt vis och frågade runt bland andra människor. Ingen kände igen mig. En dag såg människan en stor lapp med namnet Kattakuten på. Bra ställe att ringa till om man har hittat en katt, tänkte människan och gjorde det. Min stödmatte har berättat att jag då varit där bakom matstället i 15 dagar innan Kattakuten lyckades hjälpa mig. Efteråt har det ringt personer som sagt att de sett mig ända sen sommaren innan, men ingen gjorde något för alla trodde att jag bodde i närheten.

Efter mycket klurande och funderande på var jag skulle få bo tillfälligt, så kom Kattakuten och hämtade mig. De tyckte att jag var så fin och vacker, fast hemskt smutsig och luktade illa. Min päls var alldeles kletig och tufsig. Djurdoktorn sa, när jag var där sen, att jag hade maskar i magen och då ville jag spotta ut dem direkt! Fy vad äckligt! Jag fick medicin mot det i alla fall. Sen hade visst kylan bitit mig lite extra runt öronen för jag hade frostskador. Nosen var sårig och jag har ärr som värsta busen!

I mitt stödhem fick jag bada! Jag var jättesnäll att bada för jag ville ju bli ren och fin igen! Vattnet var varmt och skönt och inte så läskigt som jag trodde att det skulle vara. Mina mediciner svalde jag snällt också för jag ville baske mig inte ha några maskar i min mage. Huvva.

I januari fick jag prova att flytta till ett eget hem. De tyckte jättemycket om mig och jag gjorde mitt allra bästa för att vänja mig vid barnen som de hade. Två stycken som inte var så gamla. Jag blev ganska rädd för dem för de rörde sig så fort och lät så högt. Lite ledsen i ögat blev jag men jag fick åka tillbaka till stödhemmet som var jätteglada att se mig igen! Till och med deras hund som gav mig en stor slick i ansiktet! Uff!

I dag, när jag berättar det här, så ligger jag på djursjukhuset. Jag råkade dricka för lite vatten så jag blev förproppad i magen eller nåt sånt. Jag har nånting på mig som kallas för dropp och det är tydligen vatten som kommer in fast inte genom munnen. Märkligt. Doktorn har klämt och bänglat med min mage flera gånger. Jag gillar inte att vara på sjukhuset. Min stödmatte längtar tills jag kommer hem igen och det gör jag med!

//Freddy