Musses resa, del 2

Jag har fått veta senare att jag var borta i flera veckor och ingen vet riktigt var jag var någonstans, allra minst jag. Såret på benet började läka ihop men det gjorde fortfarande ont när jag gick på det. Mitt öra kliade så mycket att jag hade råkat klia sönder det och det var en massa fastkletat blod på min kind. Det värsta var att kliet hade flyttat till ögat och nosen också. Det rann lite blod ur min näsa och det luktade så illa inuti! Jag lyckades hitta vatten här och där och en gång smög jag mig fram till en matskål som stod ute vid en balkong och åt upp alltihop. Å gud vad jag var hungrig!

Sen plötsligt en eftermiddag så tyckte jag att husen började se bekanta ut igen. Mitt hjärta började slå jättefort och jag ökade på stegen. Kunde det vara sant? Hade jag hittat hem igen? Jag sprang sista biten och blev mött av barnen som blev jätteglada åt att se mig! Å vad härligt! Jag spann som en tok och ville bara in, in, in och få mat och bli tvättad och...

Hur kunde jag glömma?

Det första jag fick höra var hur ful jag var och hur hemsk jag såg ut. Jag hörde ägaren prata i telefonen med någon och sa att "kattfan" hade kommit tillbaka och nu fick nån ta honom för hon iddes inte längre. Hon gav mig torrfoder som smakade som rena himmelriket för mig men det svårt att äta för det var så kletigt i näsan och svårt att andas. Jag hade försökt tvätta mig men det blev liksom inte bättre. En av barnen tog en borste och borstade igenom hela min päls och fick bort alla barr ur den. Å vad skönt det var! Hon var snäll med mig. Hon försökte torka bort kletet på min kind med lite blött papper, men då gjorde det så ont att jag nog fräste lite åt henne. Det var inte meningen att skrämmas, men det gjorde ont. Ägaren sa att jag var elak och skulle bort därifrån.

Nästa dag så ringde det på vår dörrklocka och in kom tre människor. Två vuxna och ett lite äldre barn. De såg så snälla ut! Den som var lika stor som min lillmatte böjde sig ner och jag skuttade rätt i famnen på henne. Jag klättrade fram och tillbaka i armarna på alla tre och spann, spann, spann! Tänk om det var de som skulle ta mig bort därifrån? De såg så snälla ut att jag hoppades det! Borta kunde inte vara så farligt om de var med? Den vuxna som nu är min Matte tittade i mitt ansikte och i mitt öra och jag såg att hon såg arg ut. Hon sa inget till min Ägare men hon gav en blick till mannen och sen sa de att jag fick följa med dem därifrån direkt!!

Jag fick åka bil med dem och det var lite läskigt, men samtidigt himla spännande. Nya Matte ringde till djurdoktorn direkt och sa att vi måste få komma med en gång för att jag hade "skabb" i öronen. Undrar om det var mitt kli hon pratade om? Veterinären undersökte mig och det gjorde så himlans ont! Till slut fick jag ett stick och så somnade jag. Matte har berättat att doktorn rengjorde mitt öra, öga och runt nosen så gott det gick. Jag hade detta "skabb" som blivit en infektion som gått ner i ögat och nosen. Såret på benet fick de ha sönder lite och rengöra och så fick jag penicillinsalva till det och ett fint bandage. Jag fick en himla massa mediciner som Matte skulle ge två gånger varje dag mot infektion.

Min mage var visst alldeles trasig också sa Matte, för jag hade fått så dålig mat. Åhå, tänkte jag, var det därför jag jämt blev smutsig där bak när jag varit på toa? Så då fick jag speciell mat också. Doktorn gav mig vitaminer medan jag sov och extra vatten under pälsen. Mina ögon höll på att trilla ur huvudet när Matte berättade det! Vatten under pälsen! Veterinären sa att gamla Ägaren inte skött om mig så bra och att det kunde ta lång tid innan min mage blev bra igen. Alldeles för smal var jag också. Lite sämre luktsinne kunde jag också få pga kliet i näsan. Annars tyckte han att jag var en väldigt fin kisse som säkert skulle repa sig!

Vi åkte hem medan jag fortfarande sov och lillmatte bäddade ner mig mjukt och skönt när vi kom fram har Matte berättat. Lillmatte vaktade mig så att inget skulle hända mig medan jag sov. Vilken tur jag hade...Härifrån skulle jag aldrig rymma eller bli ivägskrämd av någon, det visste jag. Här skulle jag stanna så länge jag bara fick.

//Musse