torsdag 23 april 2009

Musses resa, del 1

Jag minns en kväll när Ägaren, min gamla, kom hem med flera skramliga påsar och sa till barnen att de fick lägga sig för hon skulle ha fest och hon skulle gå ut och då ville hon inte ha en massa ungar rännande. Jag visste inte riktigt vad fest var, så när det hade börjat gick jag in i köket för att titta. Flera vuxna människor satt vid köksbordet och drack saker som luktade väldigt illa och rökte något som luktade ännu värre. Jag tyckte det var väldigt otäckt när de pratade så högt och spelade så hög musik att det gjorde ont i mina öron. Det luktade så illa överallt också.

Det stack i min näsa och jag tänkte gå ut ur köket men passade på att gå förbi matskålen. Den var tom och jag jamade till Ägaren att jag var hungrig. Ägaren kom fram till mig och skrek åt mig att försvinna ur köket. Ägaren vinglade och såg konstig ut i ögonen så jag blev lite rädd. När jag blir rädd blir jag som fastfrusen, så jag kunde inte röra mig. Då blev Ägaren ännu argare, lyfte upp mig och kastade ut mig genom ytterdörren. Jag tycker inte så mycket om att vara ute. Jag brukar gå ut ett par minuter, aldrig långt, och sen komma in igen. Nu kunde jag inte komma in för Ägaren hade stängt dörren. Hungrig var jag också.

Lite längre bort var det något som rörde sig och jag blev nyfiken. Jag gick dit och det var en annan katt! Jag är ganska snäll av mig så jag tänkte att jag skulle gå fram och hälsa. Kanske den visste var den fanns mat? Oj, vad den fräste åt mig! Den började jaga mig och jag blev jätterädd och sprang och sprang. Plötsligt hoppade den främmande katten på mig och bet mig i benet! Det gjorde jätteont och jag vände mig om och slog till den med tassen rätt över nosen. Då sprang den iväg och jag kunde andas ut. Jag försökte tvätta blodet från mitt ben samtidigt som jag såg mig omkring. Det var en massa träd runt omkring mig och jag hade ingen aning om var jag var. Så här långt hemifrån hade jag inte gått förut. Hur skulle jag nu hitta hem igen?

Jag började gå och försökte nosa i luften efter något som doftade välbekant men det var en massa nya lukter som jag inte visste vad det var. Det gjorde ont i mitt sår så jag bestämde mig för att vila ett tag. Jag lade mig under en gran och somnade så småningom. Det var sommar så jag frös inte så jättemycket utan var mest rädd och kände mig ensam. Egentligen ville jag ju inte gå hem heller. Jag fick så lite mat där. Ägaren var så arg hela tiden och skrek åt mig och sina barn. Jag hörde någon säga att Ägaren var "missbrukare", och på den tiden visste jag inte vad det var.

Nästa morgon vaknade jag av att det kliade så hemskt i mitt ena öra. Det kändes som om något krupit in där och jag kliade och kliade och försökte skaka ut vad det nu var. Jag ställde mig upp och benet gjorde jätteont. Det kändes som att jag bara ville lägga mig ner och gny men jag var för hungrig för att ligga still. Sakta, sakta började jag gå åt det håll jag kommit ifrån men allt såg så annorlunda ut nu när det var dag. Bara en massa träd överallt och marken var täckt av barr, små stenar och pinnar. Det fastnade barr i min långa päls och det stack men jag fick inte bort dem, det bara tjorvade ihop sig. Jag gick och gick men såg inget hus som såg bekant ut. Jag började undra om jag gick åt fel håll så jag vände om igen.

När kvällen kom orkade jag inte längre utan la mig under ett träd igen. Jag hade hittat en pöl med vatten tidigare och druckit och druckit så jag kände mig inte lika hungrig, men så himla trött. Jag hade blod på ena tassen för jag hade lyckats klia sönder mitt öra, men jag kunde inte sluta klia för det. Det var hemskt vad det kröp i mitt öra och det kändes som om det kröp i nosen också. Natten kom och det började regna. Jag längtade till och med tillbaka till min Ägare nu. Allt måste vara bättre än det här.


Skulle jag aldrig hitta tillbaka igen?




//I sängen idag var Musse

1 kommentar:

  1. MJAOOOUUUU! Jag sitter med tårarna sprutandes ur ögonen och mina morrhår slokar något så förfärligt. *snörvel* Usch vad jag blir ledsen när jag hör din historia. Du måste skynda dig att berätta allting så vi katter kan få andas ut ordentligt. Om det inte vore för att du nu har en snäll människa som tar hand om dig, så skulle jag släpa ut husse på ett sånt där "eftersök" som hundar gör. *sniff*
    Stackars stackars dig... *gråter*

    SvaraRadera