Vaktkatt!

Jag hörde Mattes kompis R skvallra i går att det är vanligare att svartvita katter vaktar mer än andra. Oj..vilken nyhet för mig. INTE. Jag är jättesvartvit och jag har faktiskt gått vaktkattsutbildning onlajn. Lite har jag tjuvläst i Sippos manualer också.

Jag har alltid vaktat. När jag var liten fick jag vakta brorsan så att han inte skulle bli påkörd eller falla ner från ett träd. Bara för att han har långa bakben så trodde han ibland att han var en apa. Jag har också ett mycket genomträngande ljud som är bra att ha när man måste larma om oegentligheter i ens närhet. Matte säger att jag bräker som ett får. Ja? Tror hon att agentkatter jamar kanske? Hur hemligt skulle det vara?

Jag gillar verkligen inte när saker flyttas eller när Matte har satt nåt i vägen för mina kontrollpunkter i hemmet. Hon kom på den briljanta idén att ställa en lampa i fönstret en gång. Vad ska det vara bra för? Ljus kommer ju faktiskt in genom fönstret, så varför ha ännu mer? Typiskt onödig människogrej. I alla fall så skulle jag hoppa upp i köksfönstret för att kontrollera så att inte grannens katt satt utanför och vad händer? Jag hoppar rätt i lampsaken som åker i backen med dunder och brak!

Jag blev så förskräckt att jag glömde helt hur min runda varit hittills och fick börja om från början. Jag är ruskigt bra på att mörda lampor om ni frågar mig. Man kan inte ha en massa onödigt bjäfs i vägen när man ska smyga som en ninjakatt genom lägenheten för att se att allt är okej. Jag gör det varje kväll. Enda gången jag inte gjorde det var när jag var sjuk men då var brorsan snäll och vickade för mig.

Tur för honom det. Jag må vara liten men hu vad jag kan vara bestämd.

Over and out,

The Catagent Scout